6. Minnesord – Leif Påhlsson

En synnerligen aktad medlem i Kulturminnesföreningen Otterhällan har gått ur tiden. Leif Påhlsson var en av föreningens äldsta medlemmar.

Vi publicerar här några Minnesord, nedtecknade av våra medlemmar Christian Thorén och Jan Westin tillsammans med Lars Winroth – en av de präster, som från sin tid i Örgryte församling, kände Leif mycket väl.

En första version av Minnesorden skrevs av Christian Thorén och var publicerad av Skandinaviska Heraldiska föreningen. Den senare införd i Göteborgs-Posten 13 december 2019. Denna utgör grunden för artikeln här.

— — —

En känd Örgryteprofil har gått ur tiden – hedersmannen, järnhandlarsonen, skriftställaren, släkthistorikern, heraldikern och faleristikern Leif Påhlsson har vid 84 års ålder lämnat oss. Han sörjes närmast av brorsbarn, släkt i Skåne och Stockholm och många vänner.

Leif Påhlsson 191118

Leif Påhlsson (1935-2019) här dekorerad med Stora Amarantherordens band och på bröstet bl.a. den Suveräna Malteserordens förtjänsttecken. Leifs sista uppdrag i vår förening blev att ingå i Valberedningen.

Leif Påhlsson hade skånska rötter – och sin släkt och dess historia månade han om under alla år – men växte upp och bodde hela livet i sina föräldrars vita funkisvilla vid Skårsplatsen. Han läste till studenten på Hvitfeldtska och därefter blev det långvariga humanistiska studier vid Göteborgs universitet.

Han inriktade sig tidigt på studier av ordensheraldik och blev med tiden en framstående expert inom området; han tillhörde ett flertal heraldiska sällskap, han var med och grundade både Västra Sveriges heraldiska sällskap och Ordenshistorisk selskab i Köpenhamn. Han var dessutom en flitig deltagare i internationella heraldiska kongresser.

Leif översatte och kompletterade till svenska förhållanden den välkända danska handboken Europæiske ordner i farver från 1966. Den översättningen blev tyvärr aldrig tryckt. När avskaffandet av ordensväsendet i Sverige blev aktuellt i början av 1970-talet fick Leif i uppdrag av Riksmarskalksämbetet, att utreda de svenska belöningsmedaljerna över tid – även om ”ordensreformen” starkt stred mot hans uppfattning i frågan. Hans rapport är författad med vetenskaplig akribi och anses som det bästa som skrivits inom området.

Han var frimurare och medlem av andra ordenssällskap, bl.a. Örgryte Odalmän. Han innehade i Stora Amarantherorden den sällsynta Storkommendörsgraden och han erhöll genom åren ett flertal utmärkelser, bl.a. som förste svensk den Suveräna Malteserordens förtjänsttecken.

Som sakkunnig rörande Sveriges riddarordnar, kungliga belöningsmedaljer och därtill knuten personhistoria kom han att göra betydande insatser. Hans forskningar har avsatt ett omfattande och värdefullt arkiv från sent 1700-tal till ungefär 1990. Under 1960- och 70-talen svarade han för spalten Bakom stjärnorna i Svenska Dagbladet, där han lämnade läsarna besked om all världens ordnar, medaljer och personhistoria.

För Leif var det traditionerna som gällde – han värnade om fosterlandet, fanan, försvaret, kyrkan och föreningsväsendet. Han var en varm försvarsvän och innehade förtroendeposter i många försvarsorganisationer bl.a. Civilförsvarsförbundet. Han gjorde värnplikten vid dåvarande Arméns stabsskola och blev småningom värnpliktig fanjunkare. Senast tillhörde han
pansartrupperna i Skövde, och fullgjorde FN-tjänst 1982-83 i den svenska utlandsstyrkan på Cypern.

Leif Påhlsson på FN-uppdrag i Cypern 1982-83

Leif Påhlsson hade sitt FN-uppdrag på Cypern 1982-83 inom ramen för UNFICYP. Privat foto.

Han var starkt kyrkligt engagerad och Örgryte församling låg honom varmt om hjärtat. Han var en flitig besökare såväl vid gudstjänster som allmänna sammankomster och på församlingsbornas högtidsdagar och begravningar.

Leif Påhlsson var med i många olika sammanhang, hade en stark personlighet, ett stort kunnande inom breda områden och framförde gärna sina synpunkter på sin lätt skånefärgade göteborgska. Han uttryckte sig lite gammaldags, och han var nyfiken, spontan och hjärtlig.

De sista åren tilltog synproblemen och han fick svårare att klara sig. Många kommer att sakna den gängliga gestalten, som med snabba steg och den vita käppen framför sig skyndade till datorskärmarna vid Universitets- eller Stadsbiblioteken eller till något annat av sina många ärenden.
— — —

Vid begravningsakten i Örgryte gamla kyrka och Örgryte nya kyrkogård fanns ett program.

— — —

Efter Leif Påhlssons frånfälle har cirka 300 band från hans bibliotek överlämnats som gåva till Kungl. Maj:ts Ordens samling av ordensreferens-litteratur. Även hela hans arkiv och korrespondens på svenska och övriga nordiska språk samt engelska, tyska och franska, kommer att införlivas i Kungl. Maj:ts Ordens arkiv, efter att det förtecknats av ordensarkivarie fil. dr. Mats Hemström.

/emg