4. Hedersordförande Ingmar Mannerstierna (1938-2019)

Ingmar Mannerstierna April 2016 (1), Foto - Eskil Malmberg

Ingmar Mannerstierna under Jaktslottets porträtt av Drottning Christina. Foto: Eskil Malmberg.

Filosofie doktor Carl Philip Ingmar Claude Mannerstierna – tidigare Hasselgréen efter moderns släkt – gick ur tiden den 24 mars 2019, vid 81 års ålder. Ingmars far var konstförvanten Filip Nilsson; modern Elsa hette som ogift Hasselgren.

Ingmar var med och startade kulturminnesföreningen 1971. Han var sekreterare, vice ordförande och sedan ordförande 1988-2011. Därefter var Ingmar hedersordförande och aktiv inom valkommittén.

En epok har gått till ända – Ingmar är begravd på Örgryte gamla kyrkogård, där han själv valt platsen.

Ingmar var starkt engagerad i Göteborgs föreningsliv – i första hand med kulturell inriktning, Han var också skribent bland annat i Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning (GHT). Där skrev han litteratur- och musikrecensioner. Den litterära produktionen var pregnant och med hög kvalitet – se: Libris: Ingmar Hasselgréen.

Några av hans alster publicerades av Göteborgs hembygdsförbund exempelvis om Radheska huset (1966) och Egnahemsbebyggelsen i Änggården (1970). För Göteborgs museum skrev han om Ostindiska huset – Göteborgs museum (1983) – nuvarande Göteborgs stadsmuseum. Hans föredrag för Kulturminnesföreningen Otterhällan och för andra kulturföreningar hade främst en inriktning mot kulturbyggnader, konst- och kulturpersonligheter samt adliga släkter.

Under sommarhalvåret bodde Ingmar tidvis i en andelslägenhet på Marstrandsön. Här skrev han om den historiska platsen i ”Badsortsliv i Marstrand”. Artikeln ingår Göteborgs historiska museums årsbok från 1984 — berättelser med titeln ”För hundra år sedan : skildringar från Göteborgs 1880-tal”.

Ingmar Mannerstierna

Ingmar Mannerstierna berättade ofta om sina minnen och hågkomster när det gäller Drottning Kristinas Jaktslott. Dessa publicerades under årens lopp i SlottsNytt. Foto: Lisa Björklund.

Ingmar Mannerstierna berättade i SlottsNytt 2-2012, att han under sommaren 2012 kunde fira, att det gått 50 år sedan han anställdes vid Stockholms stadsmuseum:

”Där hade jag som uppgift att inventera stadsdelen Östermalm, som då stod rivningshotat från Karlavägen ner till Strandvägen. Som väl var blev det inte några större husrivningar den gången men tyvärr försvann det fina Strindbergshuset där Strindberg bodde några år under den tid, som han var gift med Harriet Bosse.

Av en kusinson till Raoul Wallenberg blev jag inbjuden att i sommar bo i det Wallenbergska huset på Karlaplan. Det byggdes av familjen Wallenberg i början av förra seklet och inrymmer numer bostadsrätter. Därefter fick jag flytta ut till familjens magnifika villa på Ornö i Stockholms skärgård, som för övrigt ligger granne med Kymmendö, där Strindbergs ”Hemsöborna” utspelade sig. Det var mitt femtioårsjubileum av Östermalmsinventeringen, som sedan ledde till att jag fick inventera den kulturhistoriska bebyggelsen i Göteborg 1964-1969. Det var på så sätt som Drottning Kristinas Jaktslott kom in i bilden.

Hösten 2011 inledde vi med att fira fyrtioårsminnet av räddningen av Jaktslottet då Marie-Louise de Vylder-Lehmann bildade kulturminnesföreningen Otterhällan och lyckades ordna finansieringen av husets flytt och restaurering. Vi avslutar nu jubileet med att ha ”Öppet hus” för alla föreningens medlemmar den 9 september mellan klockan 13 och 15.”

Ingmar blev filosofie licentiat 1972 och doktorerade 1974 på en avhandling om konstsamlaren Gustaf Adolf Sparre (1746-94). Han gjorde 1962 en byggnadshistorisk undersökning av bebyggelsen på Östermalm för Stockholm stadsmuseum, sedan amanuens vid Eskilstuna museum 1964. Han inventerade den kulturhistoriska bebyggelsen i Göteborg 1964-69 och var därefter antikvarie vid Riksantikvarieämbetet från 1970. Åter till Göteborg blev han 1:e amanuens 1971, antikvarie 1973 och museiintendent 1974.

Ingmar var landsantikvarie i Södermanlands län 1974-76 och därvid även chef för länsmuseet i Nyköping. Åter till Göteborg var han museiintendent och chef för utställningsverksamheten vid stadens historiska museum från 1976, därefter 1:e intendent och chef för ostindiska samlingarna 1986-92. Då var han periodvis även tillförordnad museichef.

I samband med att Ingmar gick i pension fick han 2003 medaljen ”för trohet och flit” av Kungliga Sällskapet Pro Patria.

Saknaden efter Ingmar överflyglas av beundran för livsgärningen.

/emg

Sahlgrenska huset, WikiCommons

Sahlgrenska huset vid Norra Hamngatan, foto från WikiMedia Commons. Här bodde under en tid greve Gustaf Adolf Sparre, som ärvt huset 1771 efter mormodern Brigitta Sahlgrens död. Sparre vistades dock mest på Kulla Gunnarstorp i Skåne, dit hans berömda tavelgalleri flyttades 1794.
Ingmar Mannerstierna (Hasselgréen) skrev 1974 en mycket uppskattad doktorsavhandling om
”Konstsamlaren Gustaf Adolf Sparre –
hans studieresa, våning och konstsamling i Göteborg”.