SlottsNytt 1-2016

utkom i mitten av januari 2016 med Nummer 1-2016.

Tidigare nummer av SlottsNytt finns att läsa under rubriken SlottsNytts arkiv.

Nästa nummer av SlottsNytt utkommer i augusti 2016.

Hedersordföranden Ingmar Hasselgréen Mannerstierna har ordet:

Före jul höll jag ett föredrag för Rotarys damer – ”InnerWheel” – med titeln ”Hus och människor” – känt folk genom 400 år i Göteborg. Vi dör men husen står kvar och berättar om dem som levat och verkat där. River man ett gammalt hus försvinner också minnet av en mängd personer, som bott och levat i dem. Jaktslottet är en sådan byggnad, som bevarar minnen från en svunnen tid och alla de tusentals varelser, som haft med huset att göra i någon form som byggherrar, ägare, hyresgäster eller besökare.

Mitt första besök i jaktslottet gjorde jag för över 50 år sedan. Det ägdes då av rådman Ulf Grapengiesser med maka och tre barn. Ulf var född 1910 och han hade vid mogen ålder hittat sin tillkommande i den tjugo år yngre Susanne Hermelin från Degla herrgård i Östergötland. Hon var ett av tio syskon och hennes far friherre Bengt Olof Hermelin visste att Ulf var en rätt opraktisk äkta man.

Han for därför till Göteborg för att leta upp en bostad åt de två och han tyckte att det var praktiskt om den låg nära Göteborgs rådhus där Ulf arbetade. Runt rådhuset fanns inga lägenheter att uppbringa och Hermelin promenerade upp till Otterhällan och hittade där det förfallna jaktslottet, som var till salu för en billig penning. Där bodde familjen Grapengiesser i nära två decennier. De flyttade sedan till Östergötland där de bosatte sig på familjegodset Norrby gård.

Sedan jaktslottet räddats och flyttats till sin nuvarande tomt 1971-72 kom vi på idén att starta ett kafé, så att alla skulle kunna komma in och bekanta sig med det gamla kulturhuset. Vem man pratar med om jaktslottet så minns man det populära våffelkaféet, som existerade långt in på 1990-talet. Vi hade tre anställda servitriser på vardagarna och under helgerna tjänstgjorde gymnasieflickor under Birgit Salomons erfarna ledning. Två av dem var mina båda kusindöttrar Catrine och Marie Angervall, som nu är vuxna med egna familjer i Paris och Kullavik. Hos Marie fick jag fira årets jul med hela familjen.